Hej fina,
Många som frågar hur flygresan hem gick, allt gick liksom i ett från solsemester till snö med snabbt byte av väskor så jag hann inte ge er en update på hur det gick och hur jag känner för att flyga igen. Ni är ju så fina som frågar och vill veta så klart att jag ska berätta om ångest, känslor & hur jag känner för en ny resa.
Jag har ju alltid varit lite nervös för att flyga. Men sen kom T & vår resa hem från Miami var turbulent & jobbig & landningen i Sverige hemsk. Nästan direkt åkte jag & mamma till Paris med T i samma veva inträffade nog 2 flygolyckor, en över nån bro i Asien & en där piloten körde in i ett berg & dödade ett helt plan. Fy mins min skräck på redan hem på Paris. Det va ingen jobbig resa men ångesten, fy fan. Efter det har jag inte flugit utan vi har bilat på semester istället, för jag pallade inte ångesten. Fram tills nu, när vi fick ett presentkort på en resa & det va dags att ge sig upp i luften.
Jag va nervös timmarna innan vi skulle på planet men kände mig ändå trygg, as märkligt men jag har tur som har Daniel, lugnet & tryggheten själv som smittar av sig på barnen så även dom va super coola. Sen är både M & R som vi åkte med så trygga så jag va omgiven med lugnande trygghet. Otroligt skönt.
När vi klev på så pratade jag både med dom fina flygvärdinnorna & piloterna & sa att jag va rädd. Dom hade flugit från Sverige på morgonen & sa redan då att det varit lite turbulens men att jag kunde vara helt lugn.
Starten gick hur bra som helst, inget konstigt eller obehagligt. Underbar start! Eftersom det rådde nån form av strejk i Frankrike så var vi tvungen att flyga över Atlanten hela vägen hem, mitt värsta, det är alltid mer turbulens över havet. Ja det skakade en del fram & tillbaka, eftersom vi satt på rad 3 så såg jag piloten när han fick ut från cockpit & bestämde mig för att gå fram & fråga lite. Alltså världens bästa pilot! Så gullig, han förklarade ingående vad turbulensen beror på & varför och intygade flera gånger att det är helt ofarligt för flygplanet. Han sa att han själv knappt märker av det längre efter 35 år i luften.
Det skakade som sagt och när jag tyckte det var värst så kom en flygvärdinna & bara pratade med mig en kortstund för att bara ge lite trygghet. Jag blundade, andades, slappnade av och lyssnade på vänner, haha. Sista 1,5h från London gick super bra och även landningen va perfekt. Kunde inte tänka mig nått bättre avslut på resan än en trygg landning som knappt märktes.
Även denna resan åt jag mina illamående mediciner i graviditeten innan, Lergigan som även är lugnade och ska dämpa ångest. Daniel satt återigen mellan tjejerna som va världens snällaste, mini somnade innan start & sov 2,5-3h & satt sedan snällt och lugnt på sitt säte. Thyra är som tur lik sin pappa & är lugn och trygg. Inte det minsta rädd för nått utan satt & målande, klistrade & kollade på ipaden hur snällt som helst hela resan. Jag vill verkligen inte ge något av min rädsla till tjejerna så jag försökte bara vara lugn, inte hispig och hysterisk utan lugn och istället gå in i mig själv om det skulle bli jobbigt. Vilket jag fick sån beröm för av personalen i slutet. Dom sa att jag trotts att jag varit rädd varit lugn och inte alls hysterisk som många blir. Vilket kändes skönt för jag vill inte att tjejerna ska vara rädda för nått bara för att jag är det. Det skulle vara min skräck. Så att Daniel tog barnen betyder så enormt mycket.
Men hur känner jag nu då? Har jag samma skräckkänslor kring flygresan som innan denna resa?
Ja jag blir lite nervös när jag tänker på en flygresa men inte alls som innan. Eftersom start & landning va så bra känns dom momenten så mkt bättre än innan. Även om jag tycker turbulensen är det jobbigaste, för skakar det inte så är jag inte det minsta rädd. Då har jag inga problem alls med att flyga, det är bara skaket som är hemskt jobbigt väl uppe i luften. Inför denna resa har piloter och så många av er, flygvärdinnor & flygpersonalen på båda resorna sagt till mig att turbulens är helt ofarligt att jag borde kunna släppa den rädslan, ja indirekt fram tills att det skakar. Haha men det kommer inte ta närmare 4 år innan jag flyger igen iaf, så lite lugnare & tryggare har jag blivit! Så på det sättet så var denna resa väldigt bra för mig på mer sätt än att det va skönt med sol & värme.
Kramar 💋