Susan Törnqvist

En paus!!

Hej fina,

Oj oj oj, vad hände?! Det var några dagar sen jag kikade in här. Anledningen? Jag får inte ihop det. Jag behöver verkligen en paus men inte från som en del andra känner från sociala medier. Jag tycker att det är så roligt och kreativt. Svårt med bilder såklart i detta eviga gråa regn men annars så roligt. Så länge man gör det med glädje, vilket jag känner. För jag tänker inte så mycket längre, fotar när jag känner för det och lägger upp när jag vill inte styrd på tider som ska vara bra för algoritmerna. Men jag får inte ihop det hemma.

Matheo är överallt, stoppar allt i munnen, ställer sig mot allt och är i den där åldern jag verkligen inte är så förtjust i. Jag hinner inte sätta mig ner, knappt för att äta. Vilket gör att jag knappt hunnit sätta mig för att uppdatera bloggen. Ett inlägg tar ändå sin lilla tid att knåpa ihop och jag har verkligen inte hunnit. Just nu är det kaos, haha eftersom M också knappt sover om dagarna finns det inte mycket tid över. Så jag ber om ursäkt för att det är lite dålig uppdatering här. Men livet, ja det kommer liksom emellan. Jag ska vara ärlig med att jag saknar bebis tiden typ 0-6 mån just nu. För det här konstanta jagandet utan paus gör mig helt slut.

Aldrig har önskan om lite avlastning varit större. Haha att bara få äta en måltid i lugn och ro. Haha som jag längtar tills Daniel går på julledigt. Jag är som ni vet inte överförtjust i åldern 8-18 mån. Vid den åldern brukar det bli lättare. Dom är inte riktigt lika nyfikna, dom har bättre koll på kroppen, dom stoppar inte allt i munnen på samma sätt & dom börjar kunna göra sig lite förstådda & man kan leka med dom. Nu är det mest bara passa passa passa. Det innebär alltså att jag har sådär 10 mån kvar. Haha hjälp. Sen är det ju det att mitt i detta konstanta jagande så har jag ju två tjejer till som också behöver sin del av sin mamma. Åh känslan av att inte räcka till och hinna allt man vill och kräver av sig själv. Ibland vill jag bara klona mig själv, så man hinner och räcker till för alla. Känner någon igen sig?!

Något många av er frågat om är hur jag gör med inredningen Hemma med 3 små barn. Glasbord, ljus soffa och mycket detaljer. Jag har en strategi som jag haft sen Thyra föddes. Jag tänker inte plocka bort, utan vårt hem ser ut som det gör hela tiden. Inget av det vi har är farligt för barnen. Borden är stabila och tunga så dom kan inte välta och om det skulle gå sönder något så är det ju bara saker i slut ändan. Men jag har en teori om att det bara blir tråkigt tillslut. Sakerna slutar vara spännande när dom ser dom varje dag. På samma sätt som leksakerna. Ni vet att dom älskar att leka med vissa saker sen så avskyr dom den efter en stund, den slutar vara spännande. Jag tror det blir samma sak med inredningen. Det har iaf fungerat för mig med tjejerna och jag kommer göra samma med Matheo. Så får vi se hur det går denna gången 😅

Ja förlåt för lite opeppande inlägg men just exakt såhär är det just nu och jag har ju fanatiskt lovat att jag ska visa alla sidor utan filter för er. Känner att det ändå är viktigt, för ibland känner jag, är det bara jag som känner såhär?! Är det bara jag som blir trött och frustrerad & inte riktigt är så förtjust i den här perioden med bebis? Så för er som är där jag är i livet och som känner samma som mig, nej ni är inte ensamma. Vi älskar våra barn mer än allt men det är okej att känna att man blir trött ibland, att man vill ha en paus & att man inte hinner någonting. Vi är lika bra föräldrar för det!

Kramar ♥️å

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.