Varför försvann jag inte?! – Susan Törnqvist
interiorbysusan

Susan Törnqvist

Annons

Varför försvann jag inte?!

Jag fick en fråga här på bloggen, en fråga & ett väldigt fint inlindat ifrågasättande. Inget elakt alls och inte heller ställt på något elakt vis men en undran. OM och eftersom jag nu sa att jag mådde så dåligt när jag var gravid och dagligen kräktes varför “försvann” jag då inte?! Hen hade en syster som med mått extremt dåligt och kräkts men som både fick dropp & sondmatas. Så hur kunde jag nu OM jag mådde så dåligt som jag säger inte “försvinna” utan fortfarande finnas kvar här & på instagram?!

Jag tar absolut inte illa upp av frågan utan tänker nog att det ändå är så att frågan nog kommer upp. Speciellt för er som inte känner mig personligen i verkliga livet. Att bli ifrågasatt för sitt Mående är dock inte roligt då den hör graviditeten varit extremt jobbig och jag mått skit. Så jag vill börja med att säga att det aldrig går att jämföra två personer riktigt. För vi är alla extrem olika och olika uppbyggda, psykiskt & fysiskt med helt olika förutsättningar.

Alla vi som fött barn har delat exakt samma upplevelse, det har tagit olika tid osv men vi alla har delat och upplevt exakt samma sak. Samma typ av smärta och känsla men vi har känt den helt olika och våra kroppar har agerat och hanterat detta helt olika. Vi alla har gått igenom samma studier av an förlossning med all smärta det innebär men inte upplevt den likadant. För att vi är olika, vi har olika smärttrösklar och våra kroppar agerar helt unikt. Jag har fött alla mina tre helt utan bedövning och klarat mig jättebra men det betyder ju inte att jag inte haft lika ont som någon annan bara att jag har förutsättningarna att klara den smärtan både psykiskt och fysiskt på ett annat sätt än någon som verkligen behöver bedövning. Ingen av oss är “bättre” än någon annan och ingen av oss har haft det smärtfritt. Är ni med på vart jag vill komma?!

Mina vänner men framförallt Daniel och barnen kan intyga hur jag mått och hur mycket jag kräkts, även läkare & barnmorskor under våra dagar på förlossningen. Det har synts på mina värden hos MVC, det faktum att jag inte gick upp något särskilt i vikt, att min mage var relativt liten och att M vägde 1kg mindre än sin storasyster som inte hon heller va speciellt stor. Så nej jag har verkligen inte mått bra, jag kan inte minnas att jag gått en dag på den här graviditeten där jag inte mått illa eller kräkts. Jag har kräks i handen i bilen när jag kört, på flygplan, på parkeringsplatser, på toaletter, i kön till kassan, i mataffären, på föris osv. Efter varje måltid typ, levt på grönsaker och sallad och ätit mängder av medicin som lergigan, lergigan comp och pimperan.

MEN….

Jag har en superkraft eller västa fiende det beror ju på hur man vill vrida på det och för vilken situation såklart. Men jag har en envishet och vilja av stål & jag som person positiv, social & glad med en högsmärttröskel där jag stänger av det som är jobbigt och smärtsamt när jag behöver. Jag personligen klarar inte av att låsa in mig under 9 månader, parkera mig i soffan eller sängen och ge vika för illamåendet, även om det kanske hade varit kroppens högsta önskan. Då hade jag blivit helt knäck och nedbruten psykiskt och mått ännu sämre. Jag personligen fixar inte det, då kopplar jag in just det jag nämt, min superkraft. Ibland har jag kört på mer än kroppen klarar just på grund av det. Men det är med vetskapen hur jag hade mått rent psykiskt om jag bara lagt mig platt och gett vika för mitt mående som jag inte “försvann” inte låste in mig men även för mina barn.

Som sagt det har gjort att jag inte “försvunnit” jag har plockat bort mycket ur mitt liv, vilat mycket och dragit ner på mitt tempo extremt denna graviditeten, så mycket att jag tom tyckt det känts jobbigt, för det är inte jag. Jag sa att jag varit ca 10% av mitt vanliga jag. Att inte känna igen mig i mig själv tycker jag är extremt jobbigt! Men jag har också som sagt 2 barn sen innan så för deras skull så har jag gjort allt jag kan för att inte bara “försvinna”. Det har funnits extremt många stunder då jag brottats med extremt dåligt samvete för att jag inte orkat något annat än bara lägga mig i soffan och mutat dom med snacks.

Sen ska man veta att det man ser/läser här eller på instagram är så extremt lite av verkligheten. Det är bilder tagna i ögonblick, så få procent av en dag. Det är inget som sett att jag sprungit och kräkts mellan bilderna eller sett mig liggandes på golvet i fosterställning. Dom bitarna visar man inte upp, för mig av ren integritet, jag vill inte visa upp en så sårbar och utsatt situation. Även om det säkert är viktigt. Sen ska jag också säga att jag mått bra av att få göra något, vara kreativ & skapande. Det har fått mig att tänka på annat, gjort att tiden gått snabbare och att jag mått bättre. Att “försvinna” har aldrig varit ett alternativ för mig personligen. Sen ska man också veta att jag när jag i stunder mått “bättre” fotat på mig ett arkiv för att ha ett lager med innehåll att visa upp när orken verkligen INTE funnits för mer än att existera! Jag har levt på vätskeersättning dagligen vilket har samma funktion som dropp.

Så nej jag har inte försvunnit men det betyder inte att jag inte mått lika dåligt som någon annan, jag tycker Personligen som sagt inte man som jämföra hur olika personer hanterar ” samma” upplevelse för vi är som sagt alla unika individer med olika förutsättningar. Med olika egenskaper som gör att vi hanterar saker olika av olika anledningar♥️

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbysusan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. D

    Jättebra skrivet och jag håller med dig i mångt och mycket.
    Själv har jag fött 4 barn varav 2 som slutade i akutsnitt och 2 vanligt, ingen graviditet eller förlossning var den andra helt lik.

    Jag har idag lärt mig att inte ta åt mig av andras åsikter och bara låta det rinna av. Folk kommer ha åsikter oavsett hur man hanterar livet.
    Du gör det på bra på ditt sätt och ingen kan säga att det är rätt eller fel.
    Du är modig som vågar vara du ❤️
    Kram D

  2. Sara

    Så bra skrivet!! Håller helt med dig. Btw måste jag säga att du verkar ovanligt stark för att vara nyförlöst, själv var jag skör som ett asplöv mentalt första tiden 😂 hade någon ifrågasatt mig hade jag nog gått sönder haha.
    Jag tolkade det dock som att personen menade fysiskt, alltså viktmässigt? Försvann, alltså tynade bort, med viktnedgång. Men jag kan ju såklart ha fel.
    Kram på dig!!

Annons