Tre barns chocken – Susan Törnqvist
interiorbysusan

Susan Törnqvist

Annons

Tre barns chocken

Tre barn, alltså tänk att vi har fått tre barn?! Hur galet och fantastiskt är inte det?! Tre små älsklingar! Tänk att hjärtat växer så för varje barn, att det liksom är helt naturligt och man får plats att älska alla tre exakt på pricken lika mycket. Så himla häftigt tycker jag!

Vet att jag oroade mig för det här med tre, tre barn som max fyra händer och bara två när D jobbar. Hur tusan löser man det?! Har jag märkt av någon tre barns chock ännu?! Hur har tjejerna reagerat på ett nytt syskon?!

Lilla Matheo välkommen till familjen & kaoset. Haha ja men på något sätt så blir det ju ändå så. Innan man landat, innan man kommit in i rutiner innan alla vant sig vid att såhär är det nu, vi är 5 i familjen med allt vad det innebär och som samtidigt är alldeles underbart! Så ja det blir lite mer kaosigt nu. Men som sagt innan vi som familj landat känns det helt naturligt!

Jag är någonstans ändå glad att Thyra faktiskt är 5 år. Hon är stor, förståndig och förstår, hon väljer såklart som alla 5 åringar att ha lite selektiv hörsel emellanåt men hon kan ju faktiskt det mesta själv. Hon vill ju mest ha underhållning, att man ska spela, pussla eller pyssla med henne men i övrigt så är hon så stor att jag kan be henne om hjälp om det behövs. Det är så underbart! Hon tycker lillebror är sötast i hela världen och är så kär i honom samtidigt som hon vet och förstår hur liten han är. Det är sååå skönt!!!

Thelmisen, vildheten personifierad. Hon som ska göra allt som Thyra och är så envis att hälften vore nog. Testar alla gränser utan konsekvens tänk och slår sig hela tiden. Hon som ändå varit lite svartis på bebis men som samtidigt gärna är framme och öser på med kärlek utan att kanske helt förstå hur ömtålig han faktiskt är.. Men hon är ju faktiskt nyss fyllda 2 år. Hon är ju med liten och måste ju faktiskt få lov att vara det när hon vill, hon måste ju få lov att känna in sin nya plats. Thyra har ju alltid varit störst. Thelma alltid minst, nu är hon både storasyster och lillasyster, det är nog inte helt enkelt att förstå när man är 2 år tänker jag. Så vi tänker nog att hon får ta sin tid och vänja sig och förstå hur det blir att få ett helt nytt syskon.

Lilla Matheo då?! Ja han är ju född lite tidigare än BF, så han mest bara sover. Säger till när det är dags för mat, blöja eller närhet. Thelma sov hela nätter från dag 1 tills idag med undantag om hon är sjuk. Matheo har dock mer ärvt Thyras dygnsrytm. Vaknar 1 gång mellan kl 2-4 och sen lagom tills det är dags för alla att vakna innan föris. Så vi klagar verkligen inte!!

Sömn är ju något av det man helst inte vill ha som bristvara så peppar peppar peppar. Jag hoppas han håller kvar vid detta och fortsätter sova lika bra. För det är sån enorm lyx!! Det är underbart att få denna typ av sömn!! För om sanningen ska fram så är ju sömnlöshet ren tortyr och till alla er som inte får sova, jag skickar ALL min kärlek och stryka till Er!! Ni är fantastiska ♥️

Men tre kids är tre kids och det är svårt att stimulera och underhålla en 5 åring en 2 åring och en 11 dagars med alla olika behov och viljor. Därför har vi haft tjejerna lite på föris. Så att dom med får leka med sina kompisar, ha sina vanliga rutiner vi hade innan lillebror kom och få en helt annan stimulans. Samtidigt som dom lär sig så mycket där.

Sen är det det här mamma samvetet, det dåliga samvetet som ändå kommer när man lämnar tjejerna och har den lilla hemma. Det känns ändå i hjärtat och jag får lite dåligt samvete även om jag vet att det är för allas bästa. Jag jobbar ju fortfarande och att sitta med mejl, jobb osv är ändå inte roligt för tjejerna. Men varför får man ändå dåligt samvete? Även fast man vet att det inte går ihop annars?! Det tycker jag är det jobbigaste!!

Ännu har väl inte den där riktiga tre barns chocken kommit men M är ju bara 11 dagar så det kanske inte är så konstigt än. Såklart är man mer buden, ytterligare ett barn att klä på, mata osv men när vi alla kommit in i rutiner så tror jag ändå det flyter på.

Någonstans så har vi ju gjort detta två gånger innan och någonstans tror jag ändå största chocken är att gå från inga barn till barn. Sen efter första så flyter det mest bara på. Man är trygg i sin roll som mamma och är inte alls lite ovan och nojig. Thelma fick mest bara hänga på & jag tror det blir detsamma för Matheo. Det gäller nog mest bara att inse att allt tar lite mer tid än tidigare när man ska åka någonstans. Perfekt för tids optimisten i mig som redan har 1h för lite på dygnet. Haha…

Kramar 💋

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbysusan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin

    Jag tror man har dåligt samvete för att man egentligen känner att det är fel. Mamma hjärtat säger att man ska inte lämna bort sina små barn.

  2. H

    Haha blir att tänka på när vi kom hem med andra barnet för några veckor sen. Var sånt kaos första kvällen hemma så vi undrade vad vi gett oss in på 🙈 tycker fortfarande det är superkämpigt fast lillan är 2 månader. Undrar dagligen hur man klarar av 3 eller 4 barn eller att vara ensamstående. Hatten av till er 👍😊

Annons