Susan Törnqvist

En paus

Hej fina,

Ja just nu känns det som om att mitt liv är på paus. Jag önskar inget hellre än att lillebror vill titta ut NU. Det är verkligen det enda jag väntar på just nu. Så less på all konstanta ”biverkningar” min kropp får av en graviditet. Vaknade även upp 4 igår morse av att det kändes konstigt i hela kroppen. Tänka ja men snälla snälla snälla kom igen nu. Men det tycks vara falskt alarm 500 under denna graviditeten. Känner ni igen er?

Jag är så färdig, Så trött, har så ont och orkar inte kräkas mer. Bryter nästan ihop i gråt av att bara tänka på det ska erkännas. Så kom igen lillebror kom ut nu! Jag vill så mycket hellre ha dig på utsidan nu, dina systrar längtar efter dig och din mammas kropp klarar inte mer.

I slutet antar jag att dom flesta av oss känner just såhär men jag undrar om det är någon som har tips på hur ni hanterade dom känslorna? Känslorna av att nästan bli knäckt helt mentalt av alla hormoner och om ni som mig inte mår speciellt bra. Hur hanterade ni det då?

Alla tips och trix är otroligt välkomna!

Kramar

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Cissi

    Skriv en dagbok. Titta på bilderna från när dina tjejer var nyfödda. Ta en kaffe på utsidan av huset istället för i soffan. Så några fröer och se vilka som visar sig först; lillebror eller groddarna!