Dags att dra en lättande suck?! – Susan Törnqvist
interiorbysusan

Susan Törnqvist

Annons

Dags att dra en lättande suck?!

Hej fina,

Ja idag stod alltså MVC på agendan, efter sist så var jag ändå lite nervös inför dagens besök. Det tog både långtid att hitta hjärtljuden och att lillebror också låg i säte.

Jag känner varken för ett vändningsförsök eller ett kejsarsnitt 🙈 Att ta brikanyl som ger samma kroppsliga reaktion som en panikångestattack, det är det värsta jag kan tänka mig. Jag hade panikångest när jag var runt 19 & den känslan jag kan få när jag flyger, inget jag gärna vill framkalla direkt. Ett kejsarsnitt kändes inte heller som något jag gärna hade velat. Jag har haft två så bra förlossningar och känt mig precis som vanligt direkt efter, tanken på en operation med allt det innebär efteråt. Ja ni kanske förstår. Pest eller kolera typ….

Sen är jag såå less, så färdig i hela kroppen. En dag i den här kroppen känns är som en vecka. Så även om jag vet att det är 3 veckor kvar så är det som att säga till mig att vid midsommar så kommer han. Jag har kräkts varje dag sen i juni, mått illa lika länge, haft foglossningar sen v6 som nu dessutom är som knivar rätt in i när man reser sig, går eller rör sig hastigt. Så jag vill bara få ett datum, ett slutdatum, att du behöver iaf inte gå längre än såhär. Att jag blivit livad att jag inte kommer gå över utan bli igångsatt innan vet jag men mer än så vet jag ju inte än…

Men hur gick det då?

Jag har verkligen världens bästa barnmorska! Hon är så gullig! Hon förstår precis hur jag känner och tycker inte alls att jag ska behöva gå längre än nödvändigt eftersom jag verkligen inte mår bra.

Järnvärdet har äntligen kommit upp till 120, det innebär att alla månader av totalt fått i mig nästan två paket järntabletter gett resultat! Alltså så skönt! Det är värt en lite kass mage ändå:)

Sockret låg på 5,1 även det jättebra, vilket innebär att jag inte har några tecken på varken gravid diabetes eller havandeskapsförgiftning. Inte än iaf peppar peppar. Har inte haft det med någon av tjejerna men alla graviditeter är ju olika men ligger hittills väldigt bra i värden iaf:)

Även blodtrycket va bra, 121/71 & vågen visade 0,5 kg upp. Magen hade inte växt spec mycket, alltså så stor skillnad jämfört med T. Den hade växt en knapp cm sen sist i mått. Men den växer iaf, det är det viktigaste, så inget som är konstigt eller oroande. Det är bara en mindre mage och jag som är kort lider inte av att inte bära runt på en större kula än nödvändigt, den blir rätt stor på mina 163 cm ändå. Haha

Så hittills ett väldigt bra besök, nu till det avgörande hur ligger han & hur ser status ut för en igångsättning?!

Från fulla 37 veckor så räknas alltså då Bebis som fullgången, den veckan är jag i nu eller imorgon för att vara exakt. Men en igångsättning görs helst inte innan fulla 38 veckor. Min BM sa att hon verkligen förstod min känsla & att det inte känns nödvändigt att gå längre än nödvändigt men det beslutet tas alltid av en läkare. Men innan dess behöver vi ju vet har lillebror vänt sig om?!

Haha ja du en bra fråga, efter mycket klämmande och kännande av två olika barnmorskor så var svaret. Ja vi är eniga om att det känns så nu, men ligger väldigt ruckbart & högt. Så han kan eftersom han vänt sig om innan likaväl vända sig om igen. Men jag hoppas verkligen INTE det! För jag blev såå lättad när dom sa att han ligger neråt med huvudet nu.

Så då är en igångsättning iaf på tapeten & hon skulle prata med en läkare och så fick jag en ny tid i nästa vecka. Då har hon förhoppningsvis fått ett utlåtande & ett godkännande av en läkare att boka in en tid på förlossningen. Samt att hon återigen kan kolla så lillebror fortfarande ligger rätt.

Väl på förlossning är det upp till förlossningsläkaren att ta ställning, kör man igång direkt, det beror såklart på om plats finns, eller vill man köra en hinnsvepning som första skede och sen sätta igång det, ja det återstår ju isf att se. Men det känns så skönt att ha en dag då jag ska gå dit igen & redan nästa vecka och då se vad som händer. Jag håller alla alla min tummar att jag i slutet på nästa vecka får komma till förlossningen. Snälla håll tummarna!!

Det bästa hade ju varit om det drog igång av sig självt såklart, gärna innan dess. Haha men vågar inte hoppas även om jag gärna önskar! På fredag känns som en bra dag:) haha..

Nu längtar vi så efter dig lillebror & jag längtar såå efter att få min kropp tillbaka & slippa alla gravidkrämpor.

Vad är era erfarenheter kring igångsättningar och framförallt, har ni några hemliga knep att få igång förlossningen hemma? ♥️

Kramar 💋

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbysusan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sarah

    Jag har absolut inga tips för att frigång förlossningen och därför kan jag berätta hur bra mina igångsättningar gått. Alla tre har startats med att ta hinnorna och sedan värkstimulerande. Från värkstart tog det 1. 45 minuter (alltså 0,75 timmar) 2. 3 timmar och 3. 1,5 timmar och då har jag varit öppen 3, 5 respektive 1 cm vid start. Första gjorde knappt ont!

    Det blir fint. Lycka till!

  2. T

    Fick barn för 2 veckor sedan och hon låg i säte. 2 barnmorskor på vårdcentralen hade sagt att bebisen låg rätt men sen hade jag en tid på specialistmödravården i ett annat ärende och bad dom kolla. Läkaren sa att bebisen låg rätt men gjorde ändå ett ultraljud då jag själv kände mej osäker. Och visst låg hon i säte! Gjorde en vändning och var jättenervös inför det men det var verkligen inget att oroa sig för. Lite skakis blev man men vändningen gick superfort 😊

  3. Elisabet

    Jag förstår din oro. Jag blev igångsatt när min yngsta dotter föddes i mars 2018 i v. 38. Blev hinnsvept två dagar före på sjukhuset. Trodde förlossningen skulle bli långdragen, men det tog bara 7,5 timmar från det att vi blev inskrivna på Förlossningen till att vår dotter föddes. Det är klart att det gjorde ont och så, men det kan man ju inte komma ifrån. Det gick med andra ord bättre än förväntat…

  4. Suss w

    Jag fick en pojke 2009 och var sjukskriven från vecka 13 gör bedrövlig foglossning. Vägen till förskolan tar max 10 min och gåför att hämta syrran. Men jag fick vända efter halva ena vägen. Så det ar ofta jag inte fixade att hämta henne.

    Jag sattes i gång exakt på dagen fulla 38 veckor. Jag fick komma in och sova på förlossningen och sättas i gång på morgon. Och det hände inget! I 39 timmar fick jag plågas. Så var helt slut när det var dags att krysta. Men jämfört med dotterns förlossning, där jag använde all smärtlindring och sprack. Så med lillebror skedde slutet helt utan bedövning och ingen sprickning alls.

    Så även om förlossning gick fortare så var nr 2 ändå bättre på något vis.

    Stort lycka till ❤️

Annons