Mina förlossningar – skräck eller förtjusning?! – Susan Törnqvist
interiorbysusan

Susan Törnqvist

Annons

Mina förlossningar – skräck eller förtjusning?!

Hej finisar,

Åh så många bra frågor från er gällande det här med igångsättning & förlossning, hur jag gått tillväga & hur mina förlossningar har varit. Jag har ju aldrig skrivit om det slog det mig när frågorna droppade in. Inget inlägg att hänvisa till så jag tänkte att jag skulle berätta det för er nu:) så ni vet och kanske får lite tips på vägen om ni står inför samma sak som mig nu eller längre fram.

Som ni vet så är min kropp ingen höjdare på att vara just gravid, så redan med Thyra fick jag en tid för igångsättning. Det började sent själva diskussionen & tjatet om att få igenom det, det ska erkännas. Egentligen med båda tjejerna tog jag & min BM tag under för sent därför är vi ute i bättre tid denna gången. Men Thyra så började det med en enorm klåda, ingen gravidklåda som berodde på farliga gallsyror utan bara en klåda som en allergisk reaktion på graviditeten & hormonerna. Jag kliade bokstavligt talat sönder magen & sov ingenting. Detta ihop med att hon aldrig fixerade sig utan vi fick åka in till förlossningen för ett ev vändnings försök var starten för mig då.

T va liten & magen stor så hon levde loppan där inne och kunde svänga från att ha huvudet ner till upp på nån timma men vi var inne ofta på kontroll & med tanke på min enorma klåda så gick läkarna tillslut med på att boka en tid för igångsättning då jag tillslut sa att jag sover inte något så när den här förlossningen väl drar igång så kommer jag vara helt slut, snälla snälla hjälp mig! Vilket som tillslut gick med på att göra.

Samma natt som morgonen jag hade min igångsättningstid, gick jag i vanlig ordning på toaletten för att sen gå upp & lägga mig igen, låg nog i sängen i 5 min innan det kändes konstigt i magen och jag ställde mig upp. Då sa d verkligen plopp & vattet gick. Sa till D som sover så djupt alltid flera gånger innan han tillslut vaknade med ett hopp & var helt stressad. Haha… ringde förlossningen som sa om inga värkar drar igång så har du din tid här kl 11 så kom in då. Inget hände, jag gick ner & började städa undan julgran, allt julpynt och lockade håret innan jag la mig på soffan & vilade några timmar.

Inga värkar & inne på förlossningen skev dom in oss men sa att vi var fria att göra vad vi ville fram till läggdags eller till att värkarna kom så vi åkte hem igen & kom tillbaka till läggdags. Fortfarande inga värkar så blev lovad att bli igångsatt direkt på morgonen efter en natts sömn. Kände av lite känningar under natten men inget mer allvarligt än att jag minns att jag frös så bad om värmedynor så jag fick lite värme. Vaknade kl 6 & kände direkt att nu börjar det hända nått, väckte D som fick börja packa ihop oss och här gick det snabbt, vet att det gick från att jag lätt kunde hantera värkarna tills att jag bad Daniel ringa på BM. Sa att nu känns det som om att jag föder, ge mig nån smärtlindring. Hon utan att känna om jag öppnat mig eller inte sa: Ja det gör ont att föda barn men du har så många timmar kvar. Men du kan få dölja med & få lite lustgas för vi ska byta personal nu. Låg där i rummet och kände bara alltså nu kommer hon typ men eftersom det var första barnet skulle det ju ta minst 10h av värkar hade hon sagt och jag hade väl haft värkar i 1,5.

In kom en ny BM för undersökning & jag sa direkt jag vill nog ha bedövning nu, när hon sa Susan vet du vad jag gör nu, jag kände bara va fan jag är inte dum i huvudet🙈 Du känner om jag ens öppnat mig nått… Hennes svar var: Nej jag känner ditt barns huvud, det är dags att föda barn nu. Min omedelbara reaktion var, men jag sa ju det!! Haha…

Sen gick allt så snabbt, när dom satte dioden på Thyras huvud såg dom snabbt att hon var stressad & enormt hög puls som aldrig sjönk så in kommer läkare För att kontinuerligt hålla koll på Thyras syresättning genom ett prov i hennes huvud. Det såg bra ut hela tiden men T mådde inte bra så nu var det bråttom hon skulle bra ut. Ut kom hon efter några få krystvärkar, snabbt med allt från mitt första aj till hon va ute ca 2,5h. Där och då sa dom om du skaffar ett till barn åker du in efter sitt första aj. För du har visst rätt så snabba förlossningar.

Ut kom iaf en helt perfekt liten T. Så häftig upplevelse även om det var lite stressigt och galet inne i rummet dom 2h. Jag klarade mig med ett litet skrubbsår men annars helt utan några förlossningsskador eller sprickor och hade verkligen världens bästa första förlossning.

Med Mini så hade jag inte riktigt samma problem med klåda eller att hon rörde sig liks mycket utan hon var inte fixerad men låg med huvudet ner. Jag började försent att berätta att jag nu var trött på ha ont & må dåligt samtidigt som att klara jobb & barn. Men tillslut efter ett ihop bryt hos min BM så fixade hon en tid på förlossningen någon dag senare. Väl där undersökte dom mig, tog prover, CTG & vi pratade. Hon förklarade att en igångsättning inte är riskfri utan detta kan sluta eller gå hur som, det kan sluta i ett akut kejsarsnitt. Det är en risk man får ta, dom frågade mig om jag var beredd på riskerna; Mitt svar va antingen så sätter ni igång mig eller så låser ni in mig för jag klarar inte mer nu. Daniel fick damma fråga och hans svar var, Susan får bestämma det är hon som inte mår bra.

Då kollade dom igenom min journal från min förra förlossning och sa; Hade du inte haft den förlossningen du haft sist så hade vi låtit dig vänta ett par dagar till men vi hoppas kunna ta ditt vatten & då ha samma tur som sist att kroppen sköter resten.

Vi blev inlagda & eftersom jag redan var öppen 2cm men hade livmodertapp kvar så var en ballong inget alternativ utan jag fick cytotec. Samma medicin jag fick vid missfallet. Detta sköttes under enormt kontrollerade former med små doser ofta och under full bevakning på barnmorska & läkare, man kan nämligen i värsta fall få enorma pinvärkar och allt kan gå i rasande fart så dom var så grymma och försiktiga. Dagen gick och mellan doserna tror jag jag & Daniel gick hela sjukhuset runt på alla våningar säkert 100ggr, jag sprang i trappor och bara skulle få ut henne. Inget hände direkt. På kvällen fick jag ett sista försök med lavemang & akupunktur innan dom sa gå och lägg er så tar vi nya tag imon bitti istället.

Natten gick och jag mådde så illa men fick isf sovit, vaknade och vi åt frukost i lugn & ro. Fock berättat att läkaren skulle komma in efter rond så vi kunde besluta nästa steg. Men vi han typ bara äta upp frukosten hå tillbaka till rummet innan jag i hela kroppen kände att det händer nått nu. Fick sammandragningar men inget som var jobbigt men det kändes i kroppen att det kommer komma igång av sig själv snart. Jag Stig i lugn & ro & gjorde mig i ordning innan vi precis innan lunch blev flyttade till förlossningen. Där fick jag börja med lustgasen. Samt fick frågan hur jag ville göra med smärtlindring, jag hade ju fött T helt utan bedövning så jag kände där och då att jag borde klara det igen utan men sa också att ni får guida mig och fatta beslutet åt mig om det blir jobbigt. Vi fick äta lunch på rummet, inga jobbiga värkar direkt utan det drog ihop sig med jämna mellanrum, men planen var som innan fått öppna mig såpass att dom kunde ta vattnet.

Efter lunch så var det dags att ta vattnet. Då öppen 3cm & utan några direkta värkar. vattnet var klart och fint så allt såg bra ut. Nu hoppades vi att kroppen skulle sätta igång på riktigt.

Åh det gjorde den verkligen! Nu gick det snabbt precis som med T. Jag kände redan direkt att nu kommer det riktiga värkar och det tog inte lång tid innan jag sa att nu är jag redo, hon kommer. Barnmorskan världens underbaraste sa, det har gått lite väl snabbt men du har fött barn innan så vi kollar och mycket riktigt öppen 10cm och nu kom det in full bemanning i rummet. Vi försökte krysta utan riktiga värkar så efter 10 min la jag mig på sidan för att vila, nu kom nog det häftigaste jag varit med om. Jag låg där, slöt ögonen och bara lyssnade på kroppen. Här gick det som På räls, mini sjönk ner snabbt och tillslut var det dags att krysta, 3 krystvärkar sen var hon ute. Inga sprickor, skrubbsår eller någon form av förlossnings skador denna gången heller. Sån tur & lycka Från vattenavgång & 3cm tills hon kom tog det ca 1h & 45 min. Så återigen en snabb & helt grym förlossning.

Men hur upplevde jag då skillanden mellan igångsättning och “vanlig” förlossning?

Båda förlossningarna gick ju faktiskt snabbt när det väl drog igång. Eftersom Thyra själv blev så stressad så var den förlossningen mer intensiv ock vi kämpade hela tiden mot det faktum att hon inte skulle bli påverkad så konstanta syresättnings prov togs på henne. Så hela den förlossningen även om den var väldigt bra så var upplevelsen med Thelma ännu bättre.

Min igångsättning “lyckades” väl inte helt hundra eller det beror ju helt på hur man ser det. Jag är övertygad om att cytotecen ändå gav det hela en skjuts och satte igång det naturliga arbetet. Det som verkligen satte fart på förlossningen var verkligen att dom tog vattnet och här tog ju kroppen vid.

Thelmas förlossning kändes lugnare, jag var mer trygg visste precis vad kroppen gjorde & jag är ju lite konstig av mig, jag tycker inte att smärtan vid värkarna är så hemsk, jag får snarare en kick av dom. Haha jag vet, jag är inte normal. Men den biten älskar jag verkligen. Förlossningen kändes trygg och bara väldigt harmonisk på något konstigt vis, mer kontrollerad än med Thyra. Sen är det klart eftersom det går så snabbt så har jag inte upplevt värkar i 24h.

Med Thyra hade jag inget val ang smärtlindring utan när det gjorde som ondast då var hon ju redan på väg ut. Med mini var det mitt eget val att klara mig med lustgas om det gick. Något jag är så nöjd med och kommer försöka välja även med lillebror, inte för att jag är emot smärtlindring, det är väl det bästa som finns. Utan för mig personligen så blir värkarna en kick. Samtidigt som jag kommer vara lika öppen för smärtlindring som med mini, personalen får guida mig och avgöra vad som är bäst. Dom gör detta varje dag och jag känner mig helt trygg i deras händer.

Inför en eventuell igångsättning med lillebror som jag håller alla tummar & tår för så känner jag mig faktiskt helt lugn. Jag har fött båda barnen på BB i Varberg. Alltid möts av så gymma läkare och barnmorskor och känner verkligen mig trygg i deras händer. Så för mig efter min upplevelse med Thelma & den igångsättningen så känns en ny igångsättning denna gången verkligen som ett tryggt val för mig. Men jag vet också att att kan bli helt annat och självklart vara en risk men det känns samtidigt en hel graviditet som på ett sätt.

Jag håller alla tummar att jag får en lila bra förlossning och upplevelse denna gången. Jag får bara lägga tilllit till mig själv, min kropp och den fina personalen.

Hur har era upplevelser varit?

Kramar💋

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbysusan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jessica

    Jag älskar att läsa om olika förlossningsberättelser 🙂 Tänk vad olika dem kan vara :). Kanske ska skriva en själv någon dag :). God Fortsättning!

  2. Lisa

    Relativt snabba förlossningar verkar vara ”din belöning” efter jobbiga graviditeter 🙂 Ser fram emot att se er nya knyte och önskar er all lycka inför kommande leverans! Tack för att du delar med dig av erfarenheter och känslor. Det är bland det finaste man kan ge av sig själv.

Annons