Graviduppdatering v22 & massa orosmoln som snurrar – Susan Törnqvist
interiorbysusan

Susan Törnqvist

Annons

Graviduppdatering v22 & massa orosmoln som snurrar

Hej bästa,

Vecka 22, över hälften gjort men 4 månader kvar.. shit.. Jag frågade Daniel, hur tusan jag skulle palla, det är nu det jobbigaste kommer. Man börjar få mage, man blir tung, man samlar på sig vätska & den här perioden är den som jag fått allt i dom sista graviditeterna.

Inget utav dom farliga sakerna som diabetes, havandeskapsförgiftning eller liknade vilket jag är evigt tacksam för! Men karpaltunnel så händerna domnar, gravidklåda och foglossningar som eskalerar. Illamåendet brukar dämpa sig lite under dessa veckor vanligtvis, men denna gången har detta blivit så Mkt värre nu. En ny nivå där inte ett endaste litet trick hjälper. Dropp är nästa steg men d hjälpte inte med Mini så jag är tveksam.

Så när jag lite nådde en dipp så frågade jag Daniel, hur tusan ska jag orka, det är ju inte så att det bara är några veckor kvar, det är 4 långa månader. Haha.

Men som sagt otroligt tacksam för att detta är tillfälligt och att jag är frisk & stark. Det finns så mycket värre saker det gör att jag är så tacksam! Jag kunde bli gravid en tredje gång, hur fantastiskt är inte det?! Jag som är smått hypokondrisk av mig tackar också gudarna för att jag är frisk, peppar peppar. Så missförstå mig inte, men jag kommer inte vara den personen som bäddar in en graviditet i rosa fluffiga moln av rosa skimrade romantik. Jag önskar men nej det är inte jag och trotts det ovannämnda så är det tufft.

MEN hur trött jag än är på detta i mina svagaste ögonblick så hade inte jag varit redo för bebis nu, jag hade inte önskat att spola fram tiden. För jag är inte redo, det är första gången jag verkligen känner så. Men Thyra & Thelma kunde jag inte vänta. Nu känner jag verkligen att jag behöver tiden, när jag kommit till v32 så känner jag säkert mig färdig. Haha

Jag behöver tiden, tiden att förbereda mig för livet med tre barn och allt vad det innebär, kommer det bli som att ha två som vissa säger, har ni 2 kan ni likaväl ha 4 eller kommer det bli ett enda kaos?! Hur kommer man räcka till?! Eftersom jag jobbar samtidigt som mina föräldraledigheter så kommer dom stora tjejerna gå mer än sina 15h på föris, det gjorde T med när mini kom. Det går inte annars. Inte om man vill jobba som jag gärna vill. För mig är det en lyx att kunna göra. Det är såklart olika för oss alla men så är det för mig, att bara vara mamma är inte jag. Jag älskar mina barn mer än livet & gör allt för dom men jag måste också få möjligheten till en annan stimulans & utmaning annars blir jag knäpp.

Hur gör man med tre när man bara är 2 vuxna?! Asså så många tankar kring det här som snurrar denna gången. Kanske bara gravidhormoner, men helt andra känslor än tidigare. Hur upplevde ni det?! Har ni känt samma som mig andra, tredje eller fjärde gången?

Sen är jag faktiskt lite orolig för förlossningen, jag har haft två snabba & fantastiska förlossningar utan minsta komplikation innan så jag har ingen skräck i bagaget som gör att jag känner så. Jag har älskat båda mina förlossningar, häftigaste någonsin. Men det där lilla orosmolnet över vad som kan gå fel under en förlossning stressar ändå mig lite mer denna gången. För

Att jag har tjejerna tror jag. Jag kan typ känna mig självisk som går igenom en graviditet till när vi har två fina frisks barn. För tänk om nått händer?! Chansen i dag med vår sjukvård är ju så liten men ändå gnager den där lilla flisan i skallen ibland.

Oj oj.. långt flummigt men ärlig och öppet.

Men vore spännande att få höra era kloka tankar kring detta med. Har ni med fått massa tankar och funderingar under rea graviditeter kring vad som komma skall eller är det mest jag?!

Kram på er bästa bästa ni♥️

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbysusan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons