Susan Törnqvist

Ont ända in i själen

Hej Darlings,

Hoppas ni har en härlig start på helgen! För visst får man kalla fredag som en start på helgen?!

Tack snälla ni för alla fina meddelanden & gratulationer igår! Betyder massor! Hade världens bästa födelsedag igår och är så tacksam för alla fina människor jag har i mitt liv♥️

Även om det samtidigt kändes konstigt att fira livet efter denna vecka som jag faktiskt inte gått runt med nått annat en än riktig klump i bröstet.

Jag brukar inte riktigt skriva den här typen av inlägg för har fått för mig att dom flesta av er följer mig för inredningen men detta har berört mig så mycket att jag måste lyfta det lite.

Förra fredagen precis när vi skulle äta middag sa Daniel, shit det har hänt nått… jag blev stel och fråga direkt vad?!

Avicii är död.

Hjälp vi fick en chock båda två. Men jag som ni vet är så otroligt rädd för döden och gjorde som jag alltid gör stoppar huvudet i sanden och försöker undvika detta. Trotts att det ända man såg va hyllningar till detta geni som han var. Fram till lördagkväll när Daniel sätter på dokumentären om hans liv.

Ett slag av smärta rätt in i själen. Sen dess har jag hoppats och bett att han dog i nån typ av olycka, sjukdom vad som helst för att önska att denna genom fina & otrolig genialiska kille jag fick se i dokumentären som mådde så dåligt och blev pressad av en omänsklig bransch tillslut fick finna lugnet. Jag har nog knappt kunnat tänka på nått annat, inte för att jag kände honom utan för att jag blev så otroligt berörd. Fick ont i varenda cell i hela kroppen, ända in i själen.

Igår när jag läste hans förändras otroligt vackra brev brast det ännu mer.

Hur kan man prioritera dollar tecken framför en persons välbefinnande. Han var 21 när han började 21! Han var ett geni, han va skör och han tillskillnad från många andra var ärlig i hur han mådde och ändå ska hans manegment, skivbolag, turnéledare osv pressa honom till något han upprepade tillfällen säger att han inte längre vill. Hur kan inte ens persons hälsa vara det viktigaste?!

Jag har aldrig blivit berörts av en offentlig persons bortgång mer än att jag givetvis tycker det är sorgligt & känt otroligt medkänsla för dess anhöriga. Men nu, denna otroliga klump i bröstet och själen för Tim, för att han fick pressas så hårt och för hela hans familj & jag tror att vi är så många som känner så.

All all min kärlek & mina tankar går till fina Tim & hans underbara familj & anhöriga!!

Hoppas du nu fått din frid du så förtjänar trotts att jag av hela mitt hjärta önskar att du hade fått det tidigare. Himlen är utan tvekan en ängel rikare♥️

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.